Känner mig så patetisk när jag drömmer om något som jag trodde var sant..

 

Detta är vad som hände mig.
Som hände igår kväll var med jag låg och snackade i skype med några vänner, jag hade hörlurar på så jag hörde dem bätte och utav att jag visste ordet av det så åkte hörlurarna av och jag somnade..


Någon gång under den natt medans man för något tag halvsov kom han in tyst i mitt rum och la sig försiktigt ner i min säng jämte mig och höll om mig på det sättet som han brukade göra när vi brukade vakna på morgorna tillsammans.


Jag trodde jag drömde allt så jag började få panik när jag vaknade halvt på morgonen , i tron att jag fortfarande sov när jag kände honom jämte mig liggandes jag sa tyst hans namn desperat och lite panikslaget. När jag insåg att det var han liggandes jämte mig kände jag paniken komma allt mer, han hade vaknat och frågade "vad är det?" oroligt jag visste inte om detta var en dröm eller inte om detta verkligen hände och vart jag var om jag fortfarande låg hemma i min säng och drömde allt detta eller att han hade kommit hit och lagt sig här jämte mig, som om dessa sista veckorna aldrig hade hänt. Allt detta rusade i mitt huvud och mer och jag började andas häftigare och häftigare och fick även svårt att andas. När han märkte detta frågade han oroligt vad som var fel och jag greppade hans hand och höll våra händer mot mitt bröst tillslut förstod han att detta var än utav de attacker jag berättade för honom när vi var tillsammans och han drog mig mot sitt bröst och höll om mig. När jag hade lugnat ner mig så pass mycket att jag kunde prata så frågade jag försiktigt "vad gör du här? Vi gjorde ju slut" 

"Jag gjorde fel beslut" sa han och höll om mig igen när jag började gråta utav detta.

 

 


Men detta hände inte..
Jag vaknade inte upp med att detta hade hänt, att jag låg där med honom och han höl om mig som att inget hade hänt.

Utan att jag låg i min säng själv, ensam. Med att jag hade somnat i ett samtal och vaknat upp efter att haft denna drömmen och börjat gråta för jag ville att den skulle vara sann..

Den det kommer den inte bli.. Jag vill så gärna att detta skulle ha varigt sant och jag känner mig patetisk i och med för det aldrig kommer hända.. Så jag ligger här och skriver detta medans jag ligger och gråter... Och väntar på att klockan blir halv åtta så jag kan åka iväg och jobba och komma hem och lägga mig och sova....

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0