anniev.blogg.se

Allting bara faller ihop

jag ser inga vägar

jag hör inga ord

jag känner bara oro, rädsla och hat

 

varför ska detta hända varför ska det ske 

Kan ingen hjälpa

visa mig en väg

visa kärlek och vänskap

göra så jag hör och hjälpa mig upp






Jag har nyss fått reda på något som för modligen förändra en hel del

bland annat hur jag lever, mår och bor.

Jag vet inte hur jag ska orka med allting 

jag vet inte hur jag ska må bra 

det känns som jag inte vet sanning längre..

 

 

 

 

 

Ugh har inte haft enbra dag idag! har gått runt och varigt på dåligt humör och mått lite sisådär.. 

har gått runt och typ hatat allt och alla och så har man haft en jävla orientering som inte var något orientering igentligen.. Utan man gick i grupper och gick till samanlagt 7 stationer där man fick göra lite olika saker som bland annat, göra upp en eld, fika (ja detta var en station), lära sig om att lägga folk i stabiltläge osv. 

Och om man klarade uppgiften på stationen så fick man en ledtråd.

 

Och värst av allt så låg inte stationerna så man gick på en stig genom hela och hade tup stationerna placerade efter varandra nejnej! Utan de skulle ligga så man behövde gå upp för alla jävla långa och de längsta backarna de kunde hitta och sedan så man fick en station som låg så jävla långt bort som möjligt ifrån varandra!

 

Min grupp var ute i ca 4h och jag och en kompis som gick i samma grupp som jag gick de sista 2h, efter att te:t som hon hade med sig tog slut, gick vi och försökte få alla i vår närhet bli på pissigt humör oxå för om vi var det så skulle alla andra också vara det. 

 

 

 

Detta är vad som hände mig.
Som hände igår kväll var med jag låg och snackade i skype med några vänner, jag hade hörlurar på så jag hörde dem bätte och utav att jag visste ordet av det så åkte hörlurarna av och jag somnade..

Någon gång under den natt medans man för något tag halvsov kom han in tyst i mitt rum och la sig försiktigt ner i min säng jämte mig och höll om mig på det sättet som han brukade göra när vi brukade vakna på morgorna tillsammans.

Jag trodde jag drömde allt så jag började få panik när jag vaknade halvt på morgonen , i tron att jag fortfarande sov när jag kände honom jämte mig liggandes jag sa tyst hans namn desperat och lite panikslaget. När jag insåg att det var han liggandes jämte mig kände jag paniken komma allt mer, han hade vaknat och frågade "vad är det?" oroligt jag visste inte om detta var en dröm eller inte om detta verkligen hände och vart jag var om jag fortfarande låg hemma i min säng och drömde allt detta eller att han hade kommit hit och lagt sig här jämte mig, som om dessa sista veckorna aldrig hade hänt. Allt detta rusade i mitt huvud och mer och jag började andas häftigare och häftigare och fick även svårt att andas. När han märkte detta frågade han oroligt vad som var fel och jag greppade hans hand och höll våra händer mot mitt bröst tillslut förstod han att detta var än utav de attacker jag berättade för honom när vi var tillsammans och han drog mig mot sitt bröst och höll om mig. När jag hade lugnat ner mig så pass mycket att jag kunde prata så frågade jag försiktigt "vad gör du här? Vi gjorde ju slut" 

"Jag gjorde fel beslut" sa han och höll om mig igen när jag började gråta utav detta.

 

 

Men detta hände inte..
Jag vaknade inte upp med att detta hade hänt, att jag låg där med honom och han höl om mig som att inget hade hänt.

Utan att jag låg i min säng själv, ensam. Med att jag hade somnat i ett samtal och vaknat upp efter att haft denna drömmen och börjat gråta för jag ville att den skulle vara sann..

Den det kommer den inte bli.. Jag vill så gärna att detta skulle ha varigt sant och jag känner mig patetisk i och med för det aldrig kommer hända.. Så jag ligger här och skriver detta medans jag ligger och gråter... Och väntar på att klockan blir halv åtta så jag kan åka iväg och jobba och komma hem och lägga mig och sova....

 

 

Som jag har skrivigt innan så har jag haft "attacker" = känslor överväldigas och så.. 
och nu i sommras började de igen. och oftare än jag brukade ha de i våras och innan dess.. 

 

vissa dagar kunde jag känna att jag skulle få en attack närsomhelst och sedan inte fått fören jag kommit hem. Eller så kunde det ha varigt att jag hade ett antal stycken på en och samma dag.. 
Detta har tärt på mig.. 

 

Under de flesta gångerna har det varigt att jag börjat gråta också vilket jag hatar för det känns som det är det jag har gjort nästan hela min uppväxt.. och för att det känns som att de är de ända negativa känslorna jag kan framkalla i med att jag inte kan bli arg. 

 

 I början förstod jag inte varför det blev så här och jag vet inte det nu heller kanske är det p-pillerna som gör mig mer känslosam och frammkallar detta? eller så är det som jag kom framm till igår kväll att jag har fått en depression igen.. :(

Ju mer tiden gick ju oftare kunde jag få "attackerna" och en del gånger var de längre än de förra.. 

ju mer tiden gick ju svårare fick jag att hantera dem också.. 

 

Jag började ta en vecka i taget och sedag en dag i taget och vissa dagar även en timme i taget..

Vissa gånger kände jag också att jag fick panik attack och det kunde ibland varra värre än känslorna i vissa fall, för det viste jag på ett ungefär hur jag skulle hantera dem det mesta av tiden..

 

 

 

Jag har vänner jag pratar ibland med om detta och vissa gånger hade jag min kille också.. 

 

Men nu har jag inte han längre..

Vi har varigt ihop i ca 3månader och vi började redan få problem.. Jag har försökt prata med honom om det men vissa gånger fann jag inga ord hur jag skulle ta upp det jag ville säga.. 

 

 

Idag har vi pratat, jag tänker inte säga vad för problem vi hade utan det är något som vi får behålla för oss själva. 

Men jag kan säga att vi kom framm tillslut till ett vägval där ena valet var att vi skulle försöka och det andra var att vi skulle släppa det och gå vidare i våra liv.. Ibland orkar man inte försöka mer även om man vill och ibland så är det lättare att bara släppa det. Vi vet inte om det vi gjorde var rätt val, för det finns inget rätt val igentligen i ett sådant här fall. Och frammför allt så är det ingens fel hur det blev utan det blev som det blev och någon tid kommer det kännas bättre.. Men just nu tänker jag ta en dag i taget. 

 

Det är lite konstigt och läskigt kom jag och tänka på när jag gick hem ifrån att ha pratat med honom. och saken var att nu är det andra gången jag har förutspått att vi kommer göra slut.. Jag hade spått föra helgen om hur det skulle bli under veckan och när jag spår så spår jag i kort och på en spådom så är det inräknat dåtid, nutid och framtid och när jag spådde så stämde dåtiden och nutiden och var bara att återse om framtiden skulle stämma vilket det blev att det gjorde... 

 

Detta har ibland skrämt mig för vid olika tillfällen har jag förutspått vissa saker som sedan inträffat något tag(1dag, 1vecka eller 1månad osv.) efter spådomen har blivit spådd. det är inget jag har gjort med vilje att det ska bli som det har blivit utan det har bara skett utan att jag har uppfattat det förän strax efter.

 

 

Hur som helst så ska jag försöka sova lite nu innan jag måste upp imorgon..

Hejsvejs hoppas ni har det bättre än mig!

 

 

 

 

Hejsan på er allihoppa! Åtminstonde till er som läser denna blogg xD

 

Så.. Jag har inte skrivigt på ett tag.. Ett väldigt stort tag.. Inte sedan sommarlovet började faktist..

Och det ber jag om ursäkt för men i början kändes det inte som att det häde så mycket förutom att jag fick en pojkvän och det var att jag var med honom det mesta och då hände det inte så mycket att skriva om!

 

Men förutom det så  har nu i slutet hänt lite till exempel för ca en vecka sedan hade jag på min veranda, i ett väldigt bra partytält (som pappa köpte för min syster tog studenten i år), En sammankomst kan man nog säga då gänget var där och även lite andra vänner och min kille, vi satt där inne och skojade, skrattade, flummade och hade allmänt roligt och så. Vi åt pizza och kebab och min kompis Sara predrikade om Den Heliga Löken. Det var en underbar kväll.

 

 

Jag har även haft något filmkväll med Jasmine där vi var uppe hela natten och vi gjorde ett schemma över hur det såg ut: