anniev.blogg.se

Trodde i morse att jag hade tid hos kuratorn och mina tankar var: ”Bra då kanske jag mår bättre sedan, men nej ingen kurator för det var nästa vecka.. och denna veckan var hon på semester.. så må dåligt under dagen!

Och inte nog med det så får man huvudvärk under första lektionen som man har idag börjar och läraren går igenom lite saker och man känner det att jag lägger mig ner och vilar lite för jag har oftast lätt att ta igen om det skulle vara så. Lyckas halft somna men vaknar utav att alla runt omkring en ställer sig upp och brötar. Så i trötthetens töckna frågar jag min bordskamrat om vi slutat och tillbaka får jag ett nej och då förstår jag att det bara är rast. Så då försöker man återgå till sömnen. När rasten är slut kommer en klasskamrat och säger åt mig att vakna och petar mig i sidorna vid revbenen. Jag gämrar mig om att jag är vaken och sätter mig trött upp och lutar huvudet mot armarna.

Så sitter jag resterande av lektionen, med att personer frågar mig lite då och då att jag ska vakna och jag ger dem tillbaka: ”Jag sover inte”. Även utav frågan ”Hur är det?” ,utav läraren då jag svarar tillbaka att jag har ont i huvudet. Hon frågar om jag inte ska gå och få tablett hos skolsköterskan. Och jag tänker att jag ska gå sedan på rasten när vi skulle byta lektion och detta gjorde jag oxå men hon var inte där så då får man sitta här på den sista lektionen som är 3h lång med huvudvärk och tankar om att man inte orkar mer och bara vill åka hem. 

Snart måste jag ta tag i att prata med modern också om att man inte mår bra och går hos kurator och skolläkaren och kanske ska testa medicin.. Kan säga så här att jag längtar inte över detta samtalet för jag vill inte att hon ska behöva oroa sig och jag vet ärligt talat inte hur jag ska ta upp det: ”hej mamma så du vet så har jag mått skit i flera år nu och jag ska kanske börja med medicin!” 

Och värst nu har det varigt när jag inte mått bra fysiskt så då har det varigt värre på den psykiska nivån.. 

Har även drömmar och tilloch med mardrömmar som jag sedan innan dena depressionen nästan aldrig hade.. och nu bara BAM varannan vart tredje natt vaknar man utav att ha haft en.. 

Tex i en om zombies utav allt, sett nästan alla filmerna inom detta och älskar det men i denna drömmen.. under någon del utav drömmen försökte jag och några vänner gömma oss och vi lärde oss att om vi var lelt stilla och inte sa något så viste inte zomina att vi var där. Och efter något tag så sprang två av mina vänner iväg och två stannade ena stod jag bakom och höll om som att det var min livhake och efter något tag så kom zombierna och de märkte av henne som jag höll i och de dödade henne när jag fortfarande höll om henne och de viste inte att jag var där.. Sedan vaknade jag.